En blogg om hundar och hundträning

Sida 2

RSS

Dag 4 i Sälen

1 Aug 2013

Mentalkunskap i praktiken.

På tennisplan gjorde Helene ett pytte-MH med deltagarna i gruppen. Det som ingick var ”Skaka tass och hälsa på beskrivaren”. Sen tog Helene kopplet och vandrade iväg en bit med hunden och pratade med den för att se tillgänglighet. Sen var det jaktlustkontroll med hjälp av tennisboll. Sen kamplustkontroll med hjälp av både Helens grejor och egna leksaker.

Samtliga Stabeijer är var tillgängliga, samtliga lubbade iväg järnet efter tennisbollen när den flög iväg och typ 90% nosade på bollen, konstaterade att det inte var en kanin och gick sen därifrån. Att leka var väl sådär kul.

Midas tillhörde undantagen som både kampade och kom tillbaka med boll, han har verkligen ett stort föremålsintresse. Vi såg stora skillnader på hundarna fast det är samma ras, men vi såg också en hel del likheter. Tillgängligheten är överlag helt fantastisk på rasen.

 

På kvällen hade Ewa föreläsning för alla som ville i tältet om TSB-modellen, Kent Svartbergs relationsmodell där man har en grund med sin hund som bygger på trygghet, sen har man en samarbets-bubbla och även en bestämmande-bubbla. Det slog mig att alla som är ett namn inom hundvärlden har sin symbol. Kent har sin fyrkant med bubblor, Inki Sjösten har sin fyrklöver, Kerstin Malm har sin pyramid osv. I morgon är det TSB-modellen i praktiken.

Dag 3 i Sälen

1 Aug 2013

Förmiddagen handlade om mentalkunskap teorin. Helene, bruks och tjänstehundsutbildad instruktör hade en liten föreläsning om hundens mentalitet. Vi gick igenom bland annat vad temperament, nervkonstruktion och aggressivitet var och samt skillnad mellan försvar och skärpa. Helen var väldigt underhållande som föreläsare, det blev en hel del skratt när hon berättade om sin egen ”fjärilskådare” till schäfer som inte hade reagerat på ”dumpen” på MH:t. En tanke for i mitt huvud om vad Midas kommer att tycka om ”dumpen” när han ska göra MH, eller så blir det BHP för hans del.

Eftermiddag och dags för vattenapportering, en av de saker som jag verkligen vet minst om hur man tränar. Stabeijer i olika åldrar samlades med instruktör Laila vid en fantastisk fjällsjö med badtemperatur på säkert över tjugo grader. Här fick jag se att många Stabeijer verkligen gillar att jaga, det är inte samma sak som att apportera. Att förfölja är kul, att gripa är så där, att apportera och överlämna är få förunnat.

 

Vissa gick inte ens ner i vattnet trots att Laila hade med sig nåt så häftigt som två krickor och en mås. Midas har, som jag tidigare fått erfara, ett stort föremålsintresse och stort jaktintresse, däremot så simmar han inte. Vi försökte på alla vis att få honom att simma med hjälp av viltet. Så fort mås eller vinge kom inom räckhåll så grep han och drog in till land. Så fort det däremot kom utom räckhåll så stod han och vevade med tassen för att försöka ro till sig viltet. Det ser onekligen ganska kul ut när han står där och metar med sin tass. Det slutade med att jag själv klev i för att försöka få honom att simma, vilket gick sådär. Vi tog ut honom så han precis inte bottnade och vänta de tills han var lugn, så fick han simma iland. Men jag tror att den kommer, eller så får vi hålla oss på land helt enkelt.

Sälen dag 2

29 Jul 2013

Dag två i Sälen två aktiviteter på schemat, jaktlydnad grund och apportering grund.

Vi började med jaktlydnaden och åkte iväg till en annan ort här i närheten, slående lik den vi redan var på, lift och uppförsbacke med tillhörande restaurang vid backens slut. Restaurangen för säsongen stängd. Så ser det ut överallt. Åtta hundar i olika åldrar, varav Midas var yngst.

Först så jobbade vi med följsamhet, att stå i en ring och gå med sin hund i slalom mellan hundarna med där allt är tillåtet vad det gällde att förstärka relationen och följsamheten mellan förare och hund. Jag var den enda som jobbade med leksak. Först med kopplad hund sen med lös. Att jobba med den lös var många gånger det som fungerade bäst, eftersom det var det som fick förarna att jobba mer mot sin hund.

Sen var den inkallning, med mycket varierat resultat, allt från hundar jämt utspridda över fjället till klockrena inkallningar med perfekt ingång. Sen fick vi göra inkallningar med störning. Rolf, instruktören hade väldigt bra störningar iform av en "kanin" en "fågel" och ett pipdjur. Hunden sattes, ombads stanna, du gick därifrån, kallade in Rolf kastade en störning och tanken var att hunden skulle passera störningen utan att stanna och istället ge järnet mot föraren. För Midas del var pipleksaken oemotståndlig och gjorde en perfekt apport på pipdjuret, typ.

Däremot fixade han perfekt att gå förbi en köttbulle lös utan att ta den - Duktiga valpen!

På eftermiddagen sen var det apporteringsträning, grund. Eva gav mig många tankevärda tips som jag många gånger tycker är generellt för rasen. Midas har ett gott föremålsintresse, det är inte samma sak som att han kan apportera. Dvs släng iväg ett föremål så kommer hunden att springa efter och högst sannorlik gripa. Det är inte samma sak som apportering. Jag måste jobba med grund och enbart grund, det tycker jag är skittråkigt om möjligt så tycker hunden också att det är skittråkigt. Så fram med klickern och kyckling sen är är det bara att sätta igång.

Stabyspecial i Sälen

28 Jul 2013

Vi har åkt till Sälen för att delta i Stabyspecialen och vi ska lära oss allt!

Dag 1

Inofficiell Utställning på Olnispagården i Sälen. Åsas erfarenhet av utställning sträcker sig till en kattutställning i Täby för ett antal år sedan, plus allt som går att läsa i SKK:s tidning. Med andra ord: "Noll koll kokosboll" vad det gäller utställning.

Därför så bad jag Midas uppfödare Cissi att springa med honom i ringen, jag tror att det påverkar mycket att ha nån som vet vad som ska visas, än att ha mig där på plan funderandes på hur en triangel ser ut. Deltagarna ombads nämligen att springa i triangel.

Första vändan genererade i ett hederspris, sen fick Midas och Cissi springa ett varv till som genererade i en BIM-valp och en väldans snygg rosett, plus en säck hundmat i pris.

Fantastiskt väder, trevlig domare och en eloge till alla eldsjälar som har fixat grejat till den här dagen.

midas-forsta-utsallning-1.jpg

BIM-valp och nöjd matte.

midas-forsta-utsallning-2.jpg

Inkallningsträning

7 Jun 2013

Inkallning är inte så viktigt för mig, det är SUPERDUPERFETVIKTIGT. Därför så påbörjas inkallningsträning dag två då valpen kommer hem till mig. En bra träning kräver bra utrustning. Till en bra inkallning av krävs följande:

midas-vilspar1.jpg

En valp av normalstorlek

inkallningsutrustning.jpg

Dyrbar specialutrustning.....

Tja...en trevlig människa kan vara bra att ha.

Sen är det bara att sätt igång. Jag börjar när Midas redan står brevid mig att helt enkelt ropa på honom. Det här kan kännas lite fånigt, men gå in i skogen så ingen annan hör. Sen är det bara att börja ropa på sin hund som redan gör en perfekt inkallning dvs han står brevid dig. Låt hunden namn smaka skinkost, alltså, ropa och mata hunden samtidigt med osten. Skit i grannarna, de får undra.

Eller så gör du samma sak fast med visselpipan, blås i den, mata hunden samtidigt. Ett plus med visselpipan är att den alltid låter på samma sätt, den lär aldrig vråla "hunddj*vel!" Så det ekar i skogen, plus att den har en stor räckvidd. Nackdel, du glömmer den hemma.

Sen är det bara att fortsätta enligt en femgradig skala:

  1. Jag ropar bara när han redan är på väg
  2. Jag ropar strax innan han är på väg
  3. Jag testar hur bra skink-minne han har och ropar strax innan
  4. Jag ropar och belönar bara bra inkallningar
  5. Jag ropar ett nonsensord t ex "Katten!" och belönar inte om han kommer på nonsensordet

Hela tiden hoppar jag fram och tillbaka i skalan, nu när Midas är 13 veckor är jag på nivå 2 och 3, men påminner ofta, genom att ropa på steg 1. Eller som jag började, att ropa när han redan står vid min sida.

Däremot ropar jag aldrig om jag vet att han inte kommer att komma. Att nöta på inkallningsordet när jag fattar att hunden kommer att komma rusandes samma dag som helv...  fryser till is, är förbjudet. Det är då man ska hålla klaffen. Något av det svåraste som finns, när tex din hund rusar mot en annan hund att motstå frestelsen att vråla hunden namn. Då kan det vara bra att ha ett slasknamn på hunden som du får slarva med hur du vill, just nu heter Midas även "Pappisen", något som jag gapar i tid och otid i förhoppning om att han ska komma. Det gör han....inte så ofta.

Ropar jag däremot Midas och har skinkosten redo kommer han som ett skott. Mattes pälskling.

Kompisar!

6 Jun 2013

Sådär, med alla vaccinationer på plats är det fritt fram att göra nya bekantskaper. Fast vissa kompisar har man haft ett tag, som Zacke. Ja, Cassie bor på samma ställe som Zacke, men hon är så himla sträng. Matte önskar ibland att hon kunde låta som Cassie när valpen inte uppför sig. Ett stillsamnt mutter från hennes sida och Midas lägger av direkt.

Karusell?

 

           

Få dem att sluta! NU!

 hur-far-man-dem-att-sluta.jpg

Om Cassie får bestämma...

 

 

Det är bra med en riktig polare!

 

 

 

Sen finns de som är mer svårflörtade....

 

 

Marodörvalp

19 May 2013

Igår kom kamrat M förbi, hon messade att hon även skulle ta med en kompis som hade en unghund med sig. M själv äger en äldre Border Collie, en högst lämplig hund att ha som bekantskap till Midas.
Däremot blev jag först lite tveksam till att Midas skulle träffa en unghund, då yngre hanar kan vara lite burdusa med valpar. Klippa till valpen och se hur långt den rullar och så. Men, tänkte jag, är den dum så är det ju bara för mig att rycka in och tala om hur man uppför sig hemma hos oss. Det visade sig behövas, för han var jättedum. Midas alltså.
Unghunden visade sig vara en tio månader gammal Cocker-mix, i behov av att kaxa upp sig. Midas hängde på honom, han gick undan, eller försökte så gott det gick med en 11-veckors valp hängandes i öronen.
Midas la nacksving på cockermixen, som passande nog hette Skuggan. Vi turades om att hjälpa Skuggan, valpen fick en tillsägelse, som verkligen bet. Femton sekunder senare var det glömt och Midas jagade skuggan runt på min altan. Midas fick en till tillsägelse och en till och en till.
När han sen försökte rida på Skuggan fick han sig en tämligen rejäl tillsägelse, den höll i sig i åtminstone en minut. Jag tog upp Midas i knäet, det tyckte han var hiskeligt onödigt. Skuggans matte tog upp Skuggan i knäet, det tyckte Skuggan var en befrielse.
Jag ägnade en tanke åt vad som komma skall om Midas har den här attityden som 11-veckors valp, kommer han att regera kvarteret som ettåring? När han inte terroriserar andra hundar så läser han en smula….


Än så länge har han faktiskt inte ätit upp någon värdefullt, jag undrar vad den första saken blir?

Valp och krokodil i ett!

15 May 2013

Konstaterade häromdagen att Midas vid 10 veckors ålder kommer upp i soffan. Samt att allt som han kommer åt, vilket börjar bli mer och mer, skall tuggas på. En enkel regel.

Därför börjar mitt hem se lite märkligt ut. Inga skor står framme, utom Foppa-tofflorna som behövs för att snabbt förpassa valpen till gräsmattan. Jag har två par, borde köpa fler för att höja sannorlikheten att de ska stå just två vid dörren. Det är nämligen ganska sällsynt.

I förrgår skulle jag e-posta, förflyttar mig själv och valp på övervåningen, hör att valpen rumstrerar i övriga rum än det jag är i, vilket passar mig bra, då han gillar att gnaga sladd. Det är alldeles för mycket sladd i rummet där jag har två datorer och diverse skrivare och modem. Jag var där inne bergis i sju minuter. När jag kommer ut därifrån märkte jag att nu nådde valpen toarullen.

En utrullad toarulle är jättelång.  Så nu bor toarullen i fönstret på toan. Eventuella gäster får leta. 

Skinnfåtöljen i sovrummet har flyttat till valpsäkert ställe. Pläden som låg i soffan bor på matsalsbordet. Den lilla soptunnan i badrummet är utbytt mot vanlig plastpåse som hängs på handdukshängarna.

Har du försökt ta på dig ett par jeans med valp hängandes i byxbenen?

Igår var det med livet som insats som han skulle åt min leverpastejssmörgås på frukostbordet.

Mina garderobsdörrar går inte att stänga, ett resultat av att ha ett hus från slutet av 1800-talet, det mesta är snett. Detta har valpen också upptäckt, därför låg alla mina strumpor utspridda över hela huset igår.

Golven i övrigt är täckta med ”lagliga” saker att gnaga på, ungefär en två till trehundra leksaker, träbitar, diverse tuggisar och en valp som far runt som en furie över köksgolvet, i munnen en av mina genomskitiga stallskor. De hade jag ställt ifrån mig med tanken ”ska bara” sen skulle de förpassas ner i källaren. Eller ska jag göra tvärtom, förpassa valpen ner i källaren? Naturligtvis inte, den är ju så go!

Nu ska jag gå och rädda min soffa.

Badpremiär!

12 May 2013

Premiär för sjö, skulle jag tro? Fast vad vet jag Midas är ju uppvuxen vid havet.

Värsta vattenskålen!?

 

Mmmmmidas i vassen.

Fuktar tassarna

Note för matte, ta med nåt att täcka hålet i den gamla båten...

Men sen, mattes värsta vattenapportör, bildbomb! Klickbara bilder. 

 

 

 

Socialiseringen går vidare

8 May 2013

Socialiseringen går vidare, nu har Midas:

  • Åkt buss
  • Suttit på tågstation, lite läskigt när de blåste i visselpipan
  • Stadsvandring i Nässjö och Eksjö
  • Hälsat på kontoret, fick nästan samtliga medarbetare att sitta på golvet, gör om det om ni kan!
  • Varit i stallet och träffat hästar
  • Han har varit på Granngården och Djurmagasinet och shoppat
  • Träffat diverse människor med glasögon, mössa, skägg, långt hår (som man kan hänga i)
  • Han har träffat andra vuxna hundar, noga utvalda av matte.
  • Han har gått alla tänkbara underlag
  • Grannen har kört motorsåg
  • I Eksjö fick han höra trasig ljuddämpare på raggarbil
  • Jag har låtit kända människor hantera honom och kollat tänder och klor
  • Klorna är klippta, det gick bra

Matte har köpt ”Get off-spray” som hon sprayat sladdar och vissa möbler med, det verkar funka. Flaskan stod på golvet igår, då morrade han åt den.

Han har lyckats välta ett kompostgaller över sig, då skrek han så matte trodde minst han brutit något. Sen var han livrädd för kompostgaller, i säkert fem minuter. Nu hänger han i dem igen, fast nu har matte förankrat dem bättre.

Väntar på bussen

Åka buss var väl inget, sover lite

Stadsvandring i Nässjö, mot tågstationen!

stadsvandring-nassjo.jpg

Åh, åka pendeltåg, jag är en valpis baby, jag har inget körkort!

aaka-pendeltag.jpg

 

Mera socialisering...

5 May 2013

Då ska vi se, ovanligt stillsam (just nu, så då passar jag på) Boxerherre.... Check!

Trevliga män med skägg - Check!

Socialiseringsfasen – Då kör vi!

5 May 2013

Mellan fem till tolv veckor är ju socialiseringsfasen, så det är bara att sätta igång:

Främmande människor - Check! Åkerjå, kanske inte så stor utmaning för en valp som Midas.

 

Men den här! Brunte - Check!

 

Vi fortsätter imorgon, mycket för en lite valp.

Jakten på Nr 2

4 May 2013

”Han brukar göra små skutt” säger Amanda utan att ta blicken ifrån valpen.

”När var han ut sist?” frågar jag.

”För en kvart sen” säger Amanda.

Vi stirrar båda på valpen som larvar runt på köksgolvet, gnagandes på det mest den kommer åt. Leksaker, folk, porslin, diskmaskinen bland annan har hans fulla intresse. Men att gå och bajsa, det är inte så viktigt.

Foppa-tofflorna står i hallen så de är bara att skutta i, dörren olåst så man snabbt kan ta ut valpen på gräsmattan för att göra sina behov ute, förhoppningsvis.

Vi äter, hela tiden med ett halvt öga på valpen, valpen gör en liten piruett på köksgolvet samtalet slutar tvärt mitt i en mening, båda vänder blicken mot valpen.

NU?

Snabbt, på med tofflorna och ut med valpen på gräsmattan, valpen sätter sig och tittar oförstående på oss båda. Äsch, falskt alarm, vi går in igen. Två minuter senare upprepas proceduren med tofflor på och utburen valp. Ingenting den här gången heller.  När vi tredje gången står på gräsmattan med en valp som gör allt utom att bajsa börjar jag ge upp. ”Nu struntar jag snart i om han skiter inne.”

Amanda åker hem och fem minuter senare hittar jag en hög i hallen. Nåja, skurhinken och bajspåsarna är nära. Nästa gång, tänker jag, då jäklar ska jag se till att du gör det ute. Valpen tittar på mig och gäspar, trött av all uppmärksamhet. Tur den är söt.

Kung Midas har anlänt

3 May 2013

 

”Klart du ska ha en Stabyhoun!” Sa kamrat C

”En va?” Sa jag.

Det blev en Stabyhon, från Kennel Nadites i Ödsmål.

Midas är född 28:e februari och är alltså med andra ord nio veckor, han har snart varit hos mig i en vecka.

Själv har jag tagit ledigt i två veckor för att kunna vara med valpen, jag tänkte i mitt stilla sinne att jag säkert kunde jobba lite också. Eller så…  Känner mig närmast trött som ett ålderdomshem. J

Det är helt fascinerande vad en nio veckors valp hinner stoppa i sig. Eller bara tugga på, som fingrar, sladdar, trots att de är sprayade med nåt äckligt, och samtliga skor som stått framme.

Midas är aktiv, väldigt aktiv, så passivitetsövningar har pågått sedan dag tre. I princip handlar övningarna om att kunna sitta still i mitt knä utan att tugga sönder mina fingrar eller försöka sprattla sig därifrån. Första gången blev det en liten kamp, andra gick det lättare, nu sitter han självmant still i mitt knä. Om än bara sekunder, så är jag övertygad om att passivitet är bland det viktigaste han måste lära sig.

Många som kommer med unga problemhundar till mig är ofta hundar med dålig passivitet, något som ägarna gärna tillskriver sina hundar i sådana situationer är ”bokstavskombinationer” ”Min hund har ADHD, vad ska jag göra?”

Idag har aktivitet blivit så viktigt, det är naturligtvis inte oviktigt, men vi får inte glömma passiviteten.

På tal om aktivitet, dags att gå ut i solen.

Så här ser av nån anledning de flesta bilder av honom ut.

De flesta bilder ser ut så här...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Staket, sånt trams, vänta bara....

midas-20130503-004.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Piraya och sockerbit i ett.

midas-20130503-013.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det välbehövliga ”Nej!”?

13 Mar 2013

En av de mer kända i svensk hundsport, Memea Mohlin, har många gånger förespråkat vikten av att lära och använda ordet ”nej” i hundträning. Att det skulle vara det viktigaste du ska lära din hund.

Jag kan inte låta bli att ge min syn på saken om detta ”viktiga” ord. 

För mig är det enkelt, jag vill påstå att åtta av tio problemhundar, med sina ägare, som kommer i kontakt med mig talar inte samma språk. Hund och förare befinner sig i princip i varsin kommun kommunikationsmässigt. Hunden vill och visar en sak, ägaren en annan. Det är ofta en mental och fysisk dragkamp åt varsitt håll. Många hundägare klagar över att hunden ”inte lyssnar” och därför skulle ett redigt ”nej” som fungerade vara på sin plats enligt många.

För mig är det alltid intressantare med en relation som fungerar och att vi förstår varandra och samarbetar. Att hunden är intresserad av att just samarbeta med mig. Har jag som förare lagt ner tid på detta så vill jag påstå att jag inte har några problem att bryta min hund när den håller på men något jag inte gillar. Varje gång du belönar din hund så belönar du också att hunden är i närheten av dig. Fundera en stund på vad ett ”nej!” gör för hunden vilja att vara i närheten av dig. 

Sen finns det vissa hundar som har svårt att se någon lönsamhet i ett samarbete med oss människor. Skulle inte dessa hundar ha nytta av ett bryt-ord som verkligen fungerarar?

Kanske, men det finns en risk med det att säger ingen nej, så betyder det ja. D vs om hunden gör något den inte får och du inte är i närheten med ditt ”nej!” så är det fritt fram. 

Sen var det tjatet. Om jag ställer mig på parkeringen på vår hundklubb vid en kursstart och räknar antalet ”nej” jag hör mellan bil och appellplan så är det många. Reaktionerna från hundarna däremot är få.

Om du nu ändå tycker att ”nej!” är bland det viktigaste man kan lära en hund så finns det en sak jag håller med Memea Molin om, det är att det måste till en inlärning om man ska använda sig av ordet ”nej!”, jag skulle vilja sträcka mig till att säga att åtta av tio hundar inte vet vad föraren menar med sitt ”nej!” Mycket av den enkla anledningen att det vet inte föraren heller.

Om jag ställer frågan vid ett kurstillfälle; ”Vad betyder ”nej” för dig?” Så kan jag få lika många svar som deltagare, en del är tämligen luddiga. I vissa fall ska hunden stanna, i vissa fall ta kontakt med föraren, eller komma till föraren. Eller släppa det de har i munnen. Eller som i vissa fall, alltihopa på en gång. Att med ett ord få hunden att tvärnita, när den börja lubba efter nåt, vända och komma till dig och ta kontakt, allt detta med ett ord. Lyckas du med det är det bara att gratulera. Men en sak är säker, vet inte du som hundförare vad du vill med ditt ”Nej!” då lär inte hunden veta det heller.

 

← Äldre inlägg