”Klart du ska ha en Stabyhoun!” Sa kamrat C
”En va?” Sa jag.
Det blev en Stabyhon, från Kennel Nadites i Ödsmål.
Midas är född 28:e februari och är alltså med andra ord nio veckor, han har snart varit hos mig i en vecka.
Själv har jag tagit ledigt i två veckor för att kunna vara med valpen, jag tänkte i mitt stilla sinne att jag säkert kunde jobba lite också. Eller så… Känner mig närmast trött som ett ålderdomshem. J
Det är helt fascinerande vad en nio veckors valp hinner stoppa i sig. Eller bara tugga på, som fingrar, sladdar, trots att de är sprayade med nåt äckligt, och samtliga skor som stått framme.
Midas är aktiv, väldigt aktiv, så passivitetsövningar har pågått sedan dag tre. I princip handlar övningarna om att kunna sitta still i mitt knä utan att tugga sönder mina fingrar eller försöka sprattla sig därifrån. Första gången blev det en liten kamp, andra gick det lättare, nu sitter han självmant still i mitt knä. Om än bara sekunder, så är jag övertygad om att passivitet är bland det viktigaste han måste lära sig.
Många som kommer med unga problemhundar till mig är ofta hundar med dålig passivitet, något som ägarna gärna tillskriver sina hundar i sådana situationer är ”bokstavskombinationer” ”Min hund har ADHD, vad ska jag göra?”
Idag har aktivitet blivit så viktigt, det är naturligtvis inte oviktigt, men vi får inte glömma passiviteten.
På tal om aktivitet, dags att gå ut i solen.
Så här ser av nån anledning de flesta bilder av honom ut.
Staket, sånt trams, vänta bara....
Piraya och sockerbit i ett.
