Förmiddagen handlade om mentalkunskap teorin. Helene, bruks och tjänstehundsutbildad instruktör hade en liten föreläsning om hundens mentalitet. Vi gick igenom bland annat vad temperament, nervkonstruktion och aggressivitet var och samt skillnad mellan försvar och skärpa. Helen var väldigt underhållande som föreläsare, det blev en hel del skratt när hon berättade om sin egen ”fjärilskådare” till schäfer som inte hade reagerat på ”dumpen” på MH:t. En tanke for i mitt huvud om vad Midas kommer att tycka om ”dumpen” när han ska göra MH, eller så blir det BHP för hans del.
Eftermiddag och dags för vattenapportering, en av de saker som jag verkligen vet minst om hur man tränar. Stabeijer i olika åldrar samlades med instruktör Laila vid en fantastisk fjällsjö med badtemperatur på säkert över tjugo grader. Här fick jag se att många Stabeijer verkligen gillar att jaga, det är inte samma sak som att apportera. Att förfölja är kul, att gripa är så där, att apportera och överlämna är få förunnat.
Vissa gick inte ens ner i vattnet trots att Laila hade med sig nåt så häftigt som två krickor och en mås. Midas har, som jag tidigare fått erfara, ett stort föremålsintresse och stort jaktintresse, däremot så simmar han inte. Vi försökte på alla vis att få honom att simma med hjälp av viltet. Så fort mås eller vinge kom inom räckhåll så grep han och drog in till land. Så fort det däremot kom utom räckhåll så stod han och vevade med tassen för att försöka ro till sig viltet. Det ser onekligen ganska kul ut när han står där och metar med sin tass. Det slutade med att jag själv klev i för att försöka få honom att simma, vilket gick sådär. Vi tog ut honom så han precis inte bottnade och vänta de tills han var lugn, så fick han simma iland. Men jag tror att den kommer, eller så får vi hålla oss på land helt enkelt.
