Om Åsa

Jag växte upp i Holmsund utanför Umeå, på vår tomt förirrade sig ibland katter. Som femåring samlade jag in dessa katter, förklarade för min mamma att de var minsann både hemlösa och övergivna, men i min omvårdnad skulle de få ett bättre liv. Det förbättrade livet sträckte sig oftast bara till jag hade släppt den stackars katten som satte fart därifrån.

Jag har alltid varit fascinerad av djur av alla de slag och jag alltid velat förstå djur bättre. Även om katterna på vår tomt knappast kände sig förstådda.

Till och med när skafferiet i min lägenhet på ”fina gatan” i Stockholm blev invaderad av brun-svarta skalbaggar, så försökte jag först och främst ta reda på varför de vill bo just hos mig. Sen var det en baggis att bli av med dem, även om jag inte har så mycket till övers för just skalbaggar. Hundar däremot, har jag en hel del till övers för. Jag har alltid varit bra med alla slags djur, jag har hjälpt många djurägare, men jag kände att jag ville bli bättre på att förstå hundar, jag ville utbilda mig inom hund.

Jag blev klickerinstruktör. Det är väl inte det första man brukar börja med men utbildningen fanns i närheten så varför inte. Sen träffade jag Eva Bodfält, i min mening en av de bästa hundtränarna som finns, hos henne fortsatte jag min utbildning till ”Att hålla slyngelkurs” och ”Att hålla valpkurs”.

Sen har det rullat på, jag kontaktade Nässjö BK, gick som hjälpinstruktör och blev sedan Allmänlydnadsinstruktör och Rallylydnadsinstruktör. Jag hade kurser på klubben i både allmänlydnad och rallylydnad. Efter att en Jack Russelvalp satt hörntänderna i mig en torsdagskväll kände jag att ”Jag kan ju ingenting” Jag ville ändra på det och började se mig om efter yrkesutbildningar. 

Valet föll på Hundutbildningsgruppen i Alvesta, där man erbjöd utbildning i tre steg för att till sist bli problemhundsutredare/hundpsykolog. Jag var ju redan instruktör, så jag ringde och sa att jag bara vill gå det tredje steget, till hundspykolog, resten tyckte jag mig ha rätt bra koll på.

Svaret blev ”Nej!”. Så här i efterhand hade David, som är utbildningsansvarig, väldigt rätt.

Jag gick alla tre steg och utexaminerades som problemhundsutredare i november 2011.

Min fascination har inte blivit mindre, jag är alltid ute efter ett ”varför” när jag träffar en hund med ett s.k. oönskat beteende. Jag önskar fler kunde tänka: ”Hur ska jag få min hund att börja….” istället för att tänka: ”Hur ska jag få min hund att sluta…” 

Jag tror på inlärning, allt vi vill att vår hund ska kunna, eller göra. Om det så är ett lydnadsmoment hunden ska utföra, eller komma när vi ropar efter den  i skogen handlar om inlärning. Ingenting annat. Hundar kan inte läsa våra tankar eller känna att ”Just det här är viktigt för matte, bäst jag skärper mig” Kan den det, så gör den det.

 

Utbildningar i urval

 

  • Klickerinstruktör, Monica Hillman
  • Slyngelträning för instruktörer Eva Bodfält 
  • Att hålla valpkurs, Eva Bodfält     
  • Grunder i inlärning med etolog Lars Fält
  • Studiefrämjandes Ledarutveckling steg 1-4
  • M1 allmän mentalkunskap 

 

 

  • (Inoff) Rallylydnadinstruktör
  • SBK-allmänlydnadsinstruktör      
  • Fördjupad raskunskap 
  • Valp specialkurs 
  • Fördjupad hudägarutbildning (Hund3)
  • Hundkursledare
  • Hundproblemutredare/Hundpsykolog