Igår kom kamrat M förbi, hon messade att hon även skulle ta med en kompis som hade en unghund med sig. M själv äger en äldre Border Collie, en högst lämplig hund att ha som bekantskap till Midas.
Däremot blev jag först lite tveksam till att Midas skulle träffa en unghund, då yngre hanar kan vara lite burdusa med valpar. Klippa till valpen och se hur långt den rullar och så. Men, tänkte jag, är den dum så är det ju bara för mig att rycka in och tala om hur man uppför sig hemma hos oss. Det visade sig behövas, för han var jättedum. Midas alltså.
Unghunden visade sig vara en tio månader gammal Cocker-mix, i behov av att kaxa upp sig. Midas hängde på honom, han gick undan, eller försökte så gott det gick med en 11-veckors valp hängandes i öronen.
Midas la nacksving på cockermixen, som passande nog hette Skuggan. Vi turades om att hjälpa Skuggan, valpen fick en tillsägelse, som verkligen bet. Femton sekunder senare var det glömt och Midas jagade skuggan runt på min altan. Midas fick en till tillsägelse och en till och en till.
När han sen försökte rida på Skuggan fick han sig en tämligen rejäl tillsägelse, den höll i sig i åtminstone en minut. Jag tog upp Midas i knäet, det tyckte han var hiskeligt onödigt. Skuggans matte tog upp Skuggan i knäet, det tyckte Skuggan var en befrielse.
Jag ägnade en tanke åt vad som komma skall om Midas har den här attityden som 11-veckors valp, kommer han att regera kvarteret som ettåring?
När han inte terroriserar andra hundar så läser han en smula….
Än så länge har han faktiskt inte ätit upp någon värdefullt, jag undrar vad den första saken blir?