Det heliga namnet, konsten att inte tjata.

Jag stör på en sak när jag tittar på film. Det är när hjälten och dennes anhang går i en gruva, källare, eller annan läskig lokal. Plötsligt hoppar skurken fram och börjar slåss med hjälten, då är det alltid någon som skriker hjältens namn.

Men varför? Hjälten är strängt upptagen med annat, som att puckla på skurken och/eller rädda världen och har verkligen inte tid att svara på tilltal. 

Ett annat scenario; hundar, gärna många hundar på samma yta. Det kan vara en parkering till en utställning, ett kurstillfälle eller en annan situation där många främmande hundar möts.

Jag säger bara: Lyssna hur många hundnamn du hör.

-Fido, inte dra i kopplet!

-Sluta nu, Fido!

-Pluto, Pluto, inte hoppa!

-Diesel, Diesel, nu är det bra!

Namnet åtföljs nästan alltid av nån sorts koppelkorrigering, detta i hopp om att hunden ska sluta dra eller hoppa just där och då. Ofta ganska långsökt, då det kräver en hel del träning. Eller, precis som i filmens värld så hoppas man få hundens uppmärksamhet. Men nu råkar det vara så att din hund är exakt lika upptagen som hjälten i filmen. Kanske inte jordens undergång står på spel, men nästan. 

För mig är min hunds namn heligt, jag använder det bara och endast vid de tillfällen jag vet att han kommer att reagera på det. Inkallning eller att jag vill uppmärksamma honom på något. Speciellt inkallning är något jag har lagt mycket krut på där jag i träningsnivå jag kallar enbart in om jag vet att hunden kommer att komma. Detta har jag bloggat om tidigare.

Om min hund står bredvid mig och jag säger hans namn så jag genast ha ett ”Va?” från min Staby. Skulle jag ha en schäfer skulle den antagligen säga: ”Vad vill du jag ska göra?” men nu ville jag inte ha en schäfer. Så jag nöjer mig med: ”Va?” Känner jag att jag befinner mig i en situation där jag är fet-trea bland alla dofter och ljud, ja då håller jag käften, jag tjatar aldrig av den enkla anledningen att det inte hjälper. 

Samma gäller för korrigeringen, ovan nämnda parkering med massor av hundar kan föra tankarna till en pimpeltävling. Det är ett fasligt ryckande och halande, nån gång emellanåt hör man hur en hund gnäller till. Då en husse eller matte helt enkelt har fått nog och nypt till hunden i rumpan.

Jag kan inte för mitt liv påminna mig om att jag har sett någon hund byta till ett mer önskvärt beteende varken efter pimpelrycket eller efter att ha blivit nypt i rumpan. Störningen för hunden är helt enkelt för stor. Drar hunden i koppel där och då så kommer antagligen ingenting att hjälpa för att få den att sluta, gå hem och träna i lugn och ro istället.

Jag varken tjatar min hunds namn eller pimpelrycker i den när jag är på sådana här ställen.

Uppför sig då min hund?

Näpp! Han är inte i närheten, han står på två ben och fäktas mot andra hundar, han drar i koppel så han kraxar han är kort sagt allmänt brötig. Men se, de flesta andra beter sig likadant. Det är extremt få hundar som följsamt hänger med sin förare utan att ta någon notis om de andra. Som direkt reagerar på ett kommando som föraren ger, trots omgivningen. Min hund är bara en i högen och bara genom att strunta i att rycka och tjata hans namn så behöver jag inte bli irriterad över min hunds beteende. Han beter sig bara som en hund, inget annat. Sen när allt lugnat ner sig så ska vi hem och träna, på hans heliga namn.

21 Oct 2013