Första besöket hos en familj med aggressiv Jack Russel stod på dagens agenda.
Det är extremt få hundar jag träffat som verkligen visat aggressivitet, men dessvärre har aggressivitet hög inlärning. Att hunden lär sig blixtsnabbt att morrar jag, då backar människorna. Smart! En Jack Russel med sin intensitet kan mycket väl ha tagit till sig ett sånt beteende.
En sak har jag lärt mig då jag har hållit på med problemhundar, inte en enda gång har jag och ägaren varit överens om vilket sort beteende hunden visar. Så när djurägarna berättar om sina hundproblem så lyssnar jag, antecknar lite. Men jag är ganska säker på att vad jag antecknat är inte vad jag kommer att få se. Nåja, familjen bodde på landet, väl framme och parkerad ser jag en kvinna komma gåendes över gårdsplanen med en Jack Russel i famnen. Jag bad henne släppa ner hunden, hon gjorde så, hunden rusade med full fart mot mig, matten gjorde en blek insats till inkallning och hunden kastade sig över, mina skor. Mattens så kallade inkallning fortsatte och så gjorde även gnagandet på mina skor, lite svårt att gå med en Russel i fastsatt i skorna. Hunden var sju månader och livet lekte. Men aggressiv - Nope!
Det visade sig att de fått hunden i present, de hade två barn och var lite nervös för hundens beteende då deras sexåring hade kompisar på besök. Den var ju så hoppig. Plus då aggressiviteten som mest riktade sig mot andra hundar. Paret kände sig osäkra då de båda hade vuxit upp med hund, men ingen med den här intensiteten. Sen var det svårt att veta hur man skulle agera i olika situationer. Vad hunden fick och inte fick i olika situationer. Sen alla hjälpsamma släktingar med olika idéer om hur man tränar hund. Jag ska försöka sammanfatta lite vad jag sa till dem.
Er hund – Era regler. Får hunden vara i soffan? Får den tigga vid bordet? Ha familjeråd och kom överens, sen är det upp till er. Vill ni inte ha hunden i möblerna så ska inte hunden vara i möblerna, inte hos någon annan heller. Även om svärmor bedyrar att: ”Det gör ingenting!” Får den inte äta vid bordet så får den inte, släktingar som smyger ner kakor till hunden ser man till att hålla hunden ifrån. Säg till släktingen och svärmor att köpa en egen hund om de prompt ska ha hunden i soffan och trycka i den kakor i tid och otid. Här är ett problem, att uppfostra folk är och förblir mycket svårare än vilken hund som helst. Man får prova sig fram; lämna hunden i bilen och förklara att dessvärre så kan den inte få följa med in hit eftersom det blir dubbelt upp med fostran då den kommer hem.
Förklara för släktingen att ni vill ha hjälp med fostran, då erat mål är en trevlig familjehund, hunden kanske råkar ut för onödigt straffande eftersom den inte vet ut eller in huruvida den får sitta vid bordet eller inte. Så be om hjälp med att placera hunden på annan plats än vid bordet.
Vilka metoder ska vi använda? Jag tycker inte att det finns bra metoder, utan bara metoder. Vad som passar den ena hunden funkar inte alls på den andra. Mitt jobb är att presentera mina verktyg i min verktygslåda som jag har för att träna hund. Sen tycker jag att du som hundägare måste ifrågasätta och fundera på om den eller den metoden passar dig och din hund. Någon som verkar finnas i många kretsar är släktingar, nån sorts faster eller farbror som har ”haft schäfer eller jakthund i snart 25år och kan det mesta” Visst lyssna på faster eller farbror, fast har du pudel så kanske schäfer eller stövarmetoderna passar dåligt. Sen är det skillnad på stor erfarenhet och lång erfarenhet.
När korrigera? Ja, det hela hör ju ihop, bryter hunden mot era uppsagda regler så gör den. Men då kommer ju onekligen trepoängsfrågan; Vet den det? Samma med detta eviga ”nej!” använd om du tycker att du måste, men ge åtminstone hunden chansen att lära sig vad du menar med ett ”nej”.
För egen del har jag regeln: Välj dina strider! Annars blir det lätt en väldans tjatande och ett ”nejande” som har noll effekt på hunden. Mina hundar genom tiderna har kommit undan med det mesta, men har de gjort ett rejält fel så talar jag om det. En gång för alla. Det har gett mig en väldigt avslappnad relation mot hunden, själv avskyr jag tjat, då ska jag själv inte tjata.
Efter en del snackande gick vi ut och tränade, vi lekte, tränade inkallning, ”nej!” eftersom de valt att använda detta. Och vi började även jobba en del på hundmötesträning.
Mer om detta en annan gång.