Det är mycket nu!

För tjugo år sedan var hundmöten i särklass problembeteende nummer ett i ligan. Jag tycker det beteendet har fått konkurrens av avsaknad av att kunna slappna av. Hundarna kan inte chilla, de kan inte gå ner i varv i vardagssituationer. Hundar som far runt och hela tiden fixar med nåt. Minsta lilla störning och det är ”full kastrull” ute som inne. Kommer någon och hälsar på så far hunden runt som en projektil i huset, gärna skällandes samtidigt som leksaker, skor och annat bråte flyger omkring.

Är du ute och går är det samma sak, ungar på cykel, pensionärer med rullatorer för att inte tala om andra hundar, får hunden att gå upp i varv och visa kraftiga utagerande beteenden. Tidigare var de här beteendena något man såg hos aktiva raser, skällandet hörde till de små larmande hundarna. Men nu verkar det gälla de flesta. Häromveckan var jag hos en dam vars kungspudel for runt i huset så trasmattorna var ständigt veckade. Inte riktigt vad man tänker om en kungspudel.

Varför är det så här? Jag tror vi har hund på ett helt annat sätt än för tjugo år sedan. Först så är det alla familjeaktiviteter. Skjutsa till hockeyträning, släppa av vid ridskolan på vägen, hinna hem, käka snabbt för att sen fem minuter senare vara på väg till fotbollsmatch.

På jobbet och i skolan är det projekt som ska påbörjas innan det första är avslutat, indrag av resurser och personal, dock ska man leverera lika mycket som med tidigare, fast med mindre bemanning. Vi svarar på mejl, kollar ”likes” och twittrar medans vi är ute och går. Eller vid middagsbordet, så är det en ständig ström av snappande och chattande. 

Vi är också ”full kastrull”.

Det är inte så konstigt att våra hundar är lika. Om jag möter en hund på cykelvägen och skulle kunna fråga den hur det är annars, så tror jag många skulle svara:

-Det är mycket nu!

Jag är övertygad om att min hund är en spegel av mig. Far jag runt som en skållad ekorre så gör hunden den också. Mår jag dåligt, så mår min hund dåligt. Det finns till och med ett träningskoncept som heter ”Do as I do!”, där vill vi att hunden ska kopiera våra rörelser och beteenden. De som har prövat ”Do as I do!” slås ofta hur lätt hunden apar efter det vi gör. Och vi vet att hundar verkligen har nåt sorts sjätte sinne då det gäller vad vi tänker göra. När hårtorkar och parfymer åker fram, så vet hunden att den kommer att bli lämnad ensam, på nåt märkligt sätt. Hunden som direkt känner av om det är en vanlig promenad eller om det är träningsdags på gång. Den känner av på parkeringen att nu kommer det att hända roliga grejer.

Så jag tror din hund har lika knökfull almanacka som du själv. Agendan rinner nästan över av aktiviteter som på ett eller annat sätt kräver ens fokus och närvaro. Så om du själv är hemma, bara för att snabbt byta om och dra till kvällens yoga-pass och du fattar inte varför din Golden Retriever far runt i lägenheten. Så fråga dig själv:

-Är det mycket nu?

9 feb 2020